En gång skärgårdskryssare lämnar ingen oberörd

Längtan att få segla skärgårdskryssare igen blev för stor för mig och min hustru Monica, efter 29 år med styren.

Under perioden 1968 - 1974 ägde och seglade vi en skärgårds 40:ia i honduras mahogny med marconi-rigg. Hon var ritad av K-E Sjögren och hette Sabrina, vilket var namnet från 1957 då båten köptes hit upp till Skelleftehamn från Stockholm. Hennes tidigare namn var Nina eller Ninni.

Allt sedan vi sålde Sabrina (och därefter seglat Kompromiss W30 och Schelinkryssare), har jag i drömmen många gånger seglat vår gamla 40:ia.

Under styrenperioden har 2 barn fostras till sjömän (de har ju lite mera komfort; båtarna alltså). Nu när barnen har flugit ut är vi bara 2 personer i hushållet igen. Nu var det dax förverkliga drömmen om en skärgårdare.

De senaste åren läste vi annonser och gjorde "inspektionsresor" i Stockholmstrakten, men av olika anledningar blev det inga affärer. I drömmen fanns givetvis en nostalgibild av den båt vi sökte; alltså en K-E Sjögren i honduras mahogny med marconi-rigg och oregonpine-däck.

Så i slutet av mars detta år, sent en kväll hittade min vaksamma Monica en annons på nätet om en trettia i honduras mahogny i Gävle. Då jag läst väldigt mycket om äldre skärgårdskryssare, kände jag direkt igen segelnumret SK30 S-139 och visste att hon fått renoveringsfondens pris för förtjänstfullt bevarande år 2001. Efter samtal med ägarna bar det omedelbart iväg med bil till Gävle.

Lill-Singva med jolle. Monica och Åke på fördäck i hemmahamnen Kurjoviken Skelleftehamn.

Efter 30 år har Åke och Monica Hjalmar äntligen hittat drömbåten.

Det tog oss 1 minut att bestämma oss när vi fick syn på henne i ett båthus: en båt i toppskick i lackad honduras mahogny med mycket bra segelgarderob och en fantistiskt snygg jolle i samma material. Som en dröm påminde hon i allt om vår förra båt. Denna dam heter Lill-Singva, är byggd 1931 och är ritad av favoritkonstruktören K-E Sjögren. Hon har måtten 12.65 x 2.02 x 1.50. Byggritningen är numera en 2 meter´s tavla i vårt vardagsrum.

Lill-Singva på en kryss mot Burvik. Monica på fördäck och Åke vid rodret.

Båten beställdes av I Rosenlund som f ö var ansvarig utgivare av båttidningen Rodret på 30-talet, och som sedemera beställde flera trettior med samma namn som alla (utom vår Lill-Singva), exporterats utomlands. Men den som skall berömmas är senaste ägaren Erik Carlsson som ägt båten i drygt 40 år och gett henne en fantastisk omsorg. Erik gick ur tiden 79 år gammal, men hans döttrar kände att de inte skulle orka sköta henne som pappa skulle ha gjort. Det kändes viktigt för flickorna att någon som var beredd att arbeta på den inslagna vägen köpte båten.

Fredag 11 april i år var båten på plats i Skelleftehamn. Hon väckte stor uppmärksamhet och framförallt då bland alla gamla skärgårdskryssar-fantaster. Det blev en intensiv månad med hårt arbete och mycket kompledighet från jobbet, där vi utnyttjade dygnets timmar maximalt. Spruce-riggen renskrapades och befanns vara i utomordentligt skick. Det kändes viktigt för oss att kunna presentera Lill-Singva i absolut bästa skick. Inga stora inköp behövde göras - nya dynor till ruffen och ny kompass var det enda hon behövde.

Fredag 9 maj sjösattes "Singva", hon riggades lördag och det bar givetvis iväg på premiärtur. Vi fick en härlig slör i 10 knops fart. För natten ankrade vi upp i vår favorithamn sedan många år, Storsladan. Vilken känsla för oss att åter få segla på en lång vattenlinje och dessutom inte behöva pumpa en 72 år gammal båt på första seglatsen.

Vi har upplevt en otroligt fin seglingssommar med närmare 60 nätter i "Singvas" mysiga ruff. Dessutom känns det som våra seglatser i sommar har återväckt intresset för skärgårdskryssare i Norr- och Västerbotten, då hon är flitigt fotograferad av folk med sinne för skönheter och många har velat komma på studiebesök. En semester i bl a Luleå skärgård med sina 700 öar i en närmare 13 meter lång skärgårdstrettia i midnattssolen är en känsla som inte kan återges. Den måste upplevas.

Efter ca 1000 sjömil denna sommar vilar nu "Singva" ut i båthus, men vi lämnar henne inte för en dag utan flanerar, planerar och längtar redan till våren 2004. Då vi får dra lacken och spegla oss i friborden och därefter lätta ankar och åter njuta av denna oerhört fina skatt med sina underbara seglingsegenskaper. Vi är verkligen tacksamma att vi fått möjlighet att förvalta detta kulturarv.

Det som känns lite synd är att vi inte fick träffa föregående ägaren Erik Carlsson och höra alla historier om Lill-Singva. Genom att vi har fått båttidningar ända från 30-talet till vår klubbstuga, så har jag kunnat se att "Singva" rönt stor uppmärksamhet redan då, bl a på tävlingsbanan.

Jag och min hustru, som numera har mig först på andra plats, planerar för en lång ledighet sommaren 2004. Eventuellt att "Singva" åter glider in i Gävle och därefter i Stockholms skärgård.

Med skärgårdskryssarhälsningar från Norrland Åke och Monica Hjalmar Ursvikens Segelsällskap

I sommar blir det många timmar i Lill-Singvas sittbrunn.

Lill-Singvas Jolle med SK30 vimpel.